Om böcker jag läst.

2015
Vilda Östern är ej som förut, Keth Strömdahl
The Gospel of Judas, Simon Mawer
Talouden kymmene tuhoisinta ajatusta, Björn Wahlroos
The Silence of the Sea, Yrsa Sigurdadottir
Danubia, Simon Winder
The Buried Giant, Kazuro Ishiguro
The new Middle East, the World after the Arab Spring, Paul Danahar
No one left to lie to, the triangulations of William Jefferson Clinton, Christopher Hitchens
Gray Mountain, John Grisham
Solo, a James Bond novel, William Boyd
The Girl next door, Ruth Rendell
Nothing is true and everything is possible, Peter Pomerantsev
The Deer Park, Norman Mailer
The Children Act, Ian McEwan
Erik XIV, prakt, drömmar, mörker, Herman Lindqvist
Gränsfall,utväxlingar och gränstrafik på Karelska Näset 1918-1920, Max Engman
Edge of Eternity, Ken Follet
A Colder War, Charles Cumming
The Racketeer, John Grisham
ISIS the state of terror, Jessica Stern och J.M. Berger
Shakespeare's Rebel, C.C.Humphreys
Lenins kyssar (shou huo), Yan Lianke
Mot öster soldat, Jan Fridegård
Leaving Berlin, Joseph Kanon
Konsten att härska, Gustaf III inför sina undersåtar, Henrika Tandefelt
Det som inte dödar oss, David Lagercrantz
Baroner, bönder och bolsjeviker i Estland, Carl Mothander
Augustus, from Revolutionary to Emperor, Adrian Goldsworthy
Sycamore Row, John Grisham
Tombstone, The untold story of Mao´s great famine, Yang Jisheng
Arrows of the night, Ahmad Chalabi and the selling of the Iraq war, Richard Bonin
Selling Hitler, Robert Harris
Triple, Ken Follet
The Pity of War, Niall Ferguson
The Assasination of Margaret Thatcher, Hilary Mantel
Words will break Cement, the passion of Pussy Riot, Masha Gessen
The Tudor Vendetta, Christopher Gortner
Atlantin Viemää, Pive Toivonen
Imprudent King, a new life of Philip II, Geoffrey Parker
The narrow road to the Deep North, Richard Flanagan
Mr. Mercedes, Stephen King
The Great Leader and the Fighter Pilot, Blaine Harden
The Remains of the Day, Kazuo Ishiguro
Confessions, Jaume Cabré

 

21.12.2015 A COLDER WAR, Charles Cumming, 2014.

Spionroman med stort S. Alla bekanta tricks från böcker man läst sedan hedenhös, och så några till. Lagom med överraskningar, vackra damer som får sätta livet till, utan att man riktigt begriper varför. Tvådimensionella hjältar och skurkar utan djup. Det hela uppbyggt på att Istanbul och Odessa är tillräckligt okända för läsekretsen för att de skall ge en kittlande känsla av exotisk mystik.

Det enda beaktansvärda och sorgliga med den här boken är att den var köpt som julklapp åt Ben, vår son, och att den hamnade i min hand och därmed blev obrukbar som present by mistake. Får alltså lov att söka en ersättare och hoppas hitta något bättre, men spännande var den, rent oliiidligt spännande.

19.12.2015 THE RACKETEER, John Grisham, 2012

En typisk Grisham, de juridiska aspekterna i förgrunden, i detta fall så till den grad att plojen blir överarbetad och förlorar i både charm och trovärdighet.

Fängelseinterner babblar bredvid munn, får äta upp det och somliga blir rika som krösusar, medan andra hamnar i ännu värre klister. En märkvärdig paragraf i federal strafflag ger möjligheter till benådning om man kan sätta fast någon för allvarligt brott. Här är det fråga om mord på en federal domare och hans väninna. Vänner konspirerar den ena åker in den andra ut.

Guld har växlat händer, domaren byter rätten att bryta uranium mot gyllene tackor, men han klarar inte av att se sin älskarinna torteras. Silverado pekar på dolda tillgångar. Så blir det hela mer komplicerat och en fängelsevistelse kommer emellan.

Hoppas detta låter kryptiskt nog för dem som eventuellt reflekterar på att läsa boken.

16.12.2015 ISIS, THE STATE OF TERROR, Jessica Stern och J.M. Berger 2015.

Boken är publicerad i början av året och kommenterar därför inte tilldragelser som Charlie Hebdo attacken och det senaste blodbadet i Paris.

Detta skriver jag under pågående läsning för att strömmen av information är såpass häftig att jag inte senare (eller ens nu) kan minnas och kommentera allt. ISIS publicistverksamhet och aktivitet på framförallt Twitter tilldrar sig mycket uppmärksamhet av författarna. Tydligen var Twitter till en början ytterst obenägna att censurera ISIS affilierade konton, men den allmänna opinionen, efter publiceringen av X antal avrättningar, fick dem att mot slutet av 2014 svänga och stänga av både officiella och mindre officiella ISIS konton. Detta resulterade i ett formligt krig om kontona. Ett uttalande i boken: "As of press time, we estimated that at least 45.000 pro-ISIS accounts were online between September and November 2014, along with thousands more pro-ISIS bot and spam accounts."

En annan apekt av ISIS verksamhet som författarna noterar och fäster stort avseende vid utgör en kontrast till hur alla andra jihadiströrelser fungerat. Efter att ISIS utropade kalifatet i juni 2014 och därmed krävde en obestridd första plats bland världens jihadiströrelser, har konkurrensen med Al Qaeda hårdnat. Nu har ISIS mottagit lydnadsbekräftelser från hundratals organisationer, men utropat bara ett fåtal "Wilayat" dvs. geografiskt fristående ISIS områden ledda av pålitliga personer med stor frihet till egna beslut. Dessa wilayats är alltså såpass väl organiserade och starka att de förmår utgöra autonoma regioner. I sig ett illavarslande tecken. Boken noterar också att: "an estimated 17.000 foreign fighters have travelled to Syria and Iraq to join jihadi groups."

Boken diskuterar ett fenomen som betecknas "bayah" och är den lojalitetsförsäkran som affilierade organisationer ger till centern. Det är tydligen så att denna försäkran är (uppfattas som) personlig och att dess effekt bryts om någondera parten dör. Oron inför möjligheten att Ayman al-Zawahiri, toppchef för Al Qaeda skall stryka med är därför påtaglig och dikterad av att uppenbarligen någon eller några av de lokala bossarna därmed skall känna sig fria att byta sida och alliera sig med ISIS. Det märks också i att president Obama uttryckligen sagt att USA som ett delmål har att ta livet av ledargarnityret i jihadiströrelserna.

Om slaveri under ISIS torde det räcka att citera deras egna källor som bl.a. säger: "It is permissible to have sexual intercourse with the female captive. Allah the almighty said: "Successful are the believers who guard their chastity, except from their wives or (the captives and slaves) that their right hands possess, for then they are free from blame". Cirka 7.000 kvinnliga Yazidier blev tagna som fångar av ISIS i augusti 2014!

Ännu ett slutcitat: ISIS emerged out of an especially barbaric strain of al Qaeda, which was initiated by Abu Musab al Zarqawi rather than sama bin Laden. One of the reasons for both Zarqawi´s and ISIS´anti shi’ite savagery is their apparent belief in end-times prophesies. t is impossible to know whether Baghdadi and other ISIS leaders truly believe that the end times are near, or are usng these prophecies instrumentally and cyncally to attract a broader array of recruits. Either way appealing to aocalyptic expectations is an important part of ISIS´s modus operandi. And goading the West into a final battle in yria is a critical component of the scenario."

11.12.2015 SHAKESPEARE´S REBEL, C.C. Humphreys, 2013.

En bok jag ärvt av Ullabella med varm rekommendation, den har blivit oläst några månader för att annat hunnit emellan. Av detta andra ångrar jag egentligen bara den kinesiska boken  Lenins Kyssar, som inte alls föll mig i smaken.

Rebellen i denna romanka fäktas och älskar med frejdigt mod, han är för evigt lojal mot sin beskyddare hertigen av Essex, som varit favorit hos den regerande drottningen Elisabeth I. Essex , en impulsiv natur gör uppror mot lordkanslern Robert Cecil, biter i gräset och hamnar på stupstocken.

Något annat innehåller verket inte!

5.12.2015 LENINS KYSSAR (SHOU HUO), Yan Lianke, 2004.

Författaren är professor i litteraturvetenskap vid Renmin daxue (folkets universitet) i Peking. Hans författarskap har varit nominerat för tll nternationella Man Booker priset 2013.

Detta verk är svårsmält, en absurd historia om en person i politisk chefsställning för ett distrikt med nära miljonen invånare (här kallad häradshövding). Denna person Sparvhök Liu får för sig att ett sätt att få goda turistintäkter till distriktet skulle vara att av ryssarna, som inte kan besluta sig för vad som skall göras med Lenin, köpa det balsamerade liket och installera det i ett fint nybyggt mausoleum på ett berg i distriketet.

För att tjäna in köpeskillingen vänder han sig tll byborna i en avlägsen håla där halta och kytta funnit en fristand under århundraden. Av dessa bildas en trupp som kan uppträda med konster av olika slag. Man får följa med bybornas problem och dagliga liv, truppens framgångar, Sparvhök Lius planerande och bygget av mausoleet. Det hela rasar naturligtvis ihop när högre myndigheter i Peking får nys om planen och, av politiska skäl, sätter P för den.

Byborna har motvilligt gått med i detta spektakel, mot att när det hela är överståndet, bli utsuddade ur distriktets rullar och bortglömda åt sitt öde av alla myndigheter. De har fått sin obetydliga del av intäkterna, men blir bestulna på varenda skärv av sina tillförordnade handlers och assistenter i samband med mausoleets invigning. Samtidigt kallas Sparvhök Liu på förhör till högre myndigheter, får sparken från sin position, råkar ut för en olycka, blir bedragen av sin hustru, och kommer slutligen krypande för att ta sin tillflykt i den bortglömda krymplingsbyn.

En allegori, men på vad? Frågan blir hängande i luften för att man som läsare här uppe i norden inte vet tllräckligt om bakgrunden. För övrigt anser jag att boken är kufiskt, om inte direkt illa översatt.

21.11.2015 MOT ÖSTER SOLDAT, Jan Fridegård,1961.

Fridegård skildrar den oskolade drängens/lantvärnsmannens liv, elände, och stridserfarenheter under 1808-09 års krig. Boken har utkommit 1961 och har nummer 32 av Fridegårds 40 böcker plus tre postumt utkomna volymer. Fridegård var född 1897 och dog 1968. Tillsammans med Ivar-Lo Johansson kan man väl säga att han var bland socialismens portalfigurer under dess genombrottstid i Sverige.

Författaren följer den unga entusiastiska lantvärnsmannen, hans upplevelser och hans rätt ofullgångna tankar. Det andra huvudspåret är livet på hemgården där den åttioettårige pater familias försöker hålla samman jordbruk och hushåll med hjälp av sin frilla, en soldatänka och sin trumpna dotter, mor till vår lantvärnsman. Språket är mustigt men, kan man ändå förmoda, åtskilligt mer nyanserat än vad man på den samhällsnivån under de tiderna i praktiken förmådde.

Författaren röjer ett djupt sittande hat och förakt för överheten, vilket intill tjatighet upprepas i hans kritik av Gustaf IV Adolfs planlösa krigföring, som resulterar att fronter öppnas inte bara mot ryssen, utan också mot dansken via Norge och mot Preussen. Kriget fördes ju av Alexander I för att inordna skandinavien i Napoleons handelsblockad mot England. England skickade en eskader och infanteri till Göteborg för att bistå svenskarna, men Konungen ville inte ta emot hjälpen och den avseglade med oförrättat ärende.

Lantvärnet från Enköpingstrakten skeppades ut från Grisslehamn mot Finland och landsteg i Lemo, men blev slagna och utdrivna efter kort strid. Därefter skeppades det till Åland där det upplevde smärre skärmytslingar. Några månader senare, mitt i sommaren skeppades det till Kimito och blev igen slagna i en blodig affär som kostade 168 unga pojkar livet. 

Cronstedt överlät Sveaborg, en större trupplandsättning i Helsinge misslyckades skändligen på grund av Konungens egna valhänta ingripande. Den finska armén drevs längre och längre norrut och snart var Sveriges Österland förlorat till ryssen, denna gång permanent. Gustaf IV Adolf avsattes och Bernadotten kom i hans ställe, först som i praktiken regerande kronprins under en oduglig Karl XIII. Bernadotte avstod officiellt från anspråken på Finland och vände i stället sin uppmärksamhet mot Norge. Allt detta går dock utanför den unga lantvärnsmannens sfär och blir därmed oskildrat i denna bok.

18.11.15 LEAVING BERLIN, Joseph Kanon, 2014

A fast paced thriller…. Berlin 1949, luftbron igång dånande dygnet runt lågt över hustaken, staden i ruiner, eller högar av återandvändbara tegel. Ingen mur mellan ockupationszonerna, men stickprovskontroller. Novemberrusk, mörker endast avbrutet av den lysande entrén till Deutsche Theater i sovjetzone som ger världspremiären på Mutter Courage, med Brecht, hela den samlade diplomatkåren, sovjetiska militära dignitärer och diverse spioner närvarande.

Alex Meier, författare, kalifornier med berlinerursprung, har vägrat svära en ed på hemmaplan och flyttat till Berlin. Han är naturligtvis en värdefull agent för han kommer ju rakt in i kulturkretsarna och får träffa ledande ossies. Inom några dygn träffar han sin ungdoms kärlek, nu älskarinna till en sovjetisk grandée, hans uppdrag att mjölka henne på information hon fått via pillow talk. Han blir också tvungen att ta livet av en som försöker kidnappa honom. Några dagar till och han tar livet av ryssen - a fast paced thriller, var ordet sa Bull.

Boken är full av innuendon, som en läsare med en smula kännedom om tiden och förhållandena kan ta till sig, nog så skickligt invävt. Antalet tänkbara tjallare ökar och minskar sedan igen, för att misstankarna mot en bestämd till sist skall besannas, även honom tar den duktige författaren av daga, förrän han till slut i en laddad scen tar avstånd från sin ungdoms älskade och via Brandenburger Tor styr kosan tillbaka till väst.

16.11.2015 KONSTEN ATT HÄRSKA, GUSTAF III INFÖR SINA UNDERSÅTAR, Henrika Tandefelt 2008.

Hvem är väl jag att… recensera en doktorsavhandling. Men som jag redan tidigare konstaterande så är tydligen det akademiska dehäran .. dedäran ett dominerande drag och kanske i någon mån, i detta fall tydligare förstärkt av de begränsningar doktoranden gjort för sin avhandlings ämne.

När man deklarerar att faktabakgrunden, det reella politiska skeendet, inte påverkar bedömningen av hur Konungen icensatt sin härskarverksamhet så gör man det svårt för sig. Att det inte i praktiken  visat sig möjligt att skilja sättet från situationen gör inte saken bättre.

Differenserna i tänkesätt då och nu utgör en viktig skiljelinje. Hur de fyra stånden bemöttes på olika sätt, hur Konungen strävade att bredda mottagarkretsen för nådegåvor och konungslig uppskattning, utan att ändå gå aristokratins intressen förnär, är utförligt beskrivet och belagt. Då som nu var överheten beroende av undersåtarnas stöd och förtroende, men mer i fråga om skattebeviljningar, utskrivning av folk till militärtjänst, samt beslut om anfallskrig. Inte så att överheten skulle ha varit tvungen att mäta sin popularitet för att få fortsatt fullmakt.

Gustaf III började sin karriär med att göra en palatsrevolution, dvs. han lyckades, med militärt stöd, få ständernas godkännande för en utvidgad konungamakt, med hänvisning till frihetstidens avarter, besticklighet, självhävdelse och brist på disciplin och sammanhållning. Mottot han använde var sammanhållning och laglydighet. Ett bravurnummer av en knappt tjuguårig yngling, som lyckades med att locka den vitala gruppen, Stockholms borgerskap med sig i sin kamp. Att betrakta detta skeende ur synpunkten sättet att tala till publiken, gester, shower, är ändå något som ter sig främmande för mig. Det var ju fråga om en högst reell politisk maktkamp.

Inte framstår heller instiftandet av Vasa hovrätt och beslutet att bygga ett ämbetshus för ändamålet som något lösryckt från den politiska verkligheten. Beslutet var stort för att över hundra år hade förflutit sedan föregående hovrätt skapats, men behovet förelåg. Att stadfästelsen gjordes under högtidliga former i Stockholm finner jag inte så märkvärdigt att det skulle motivera att själva akten skulle kunna lösgöras från den politiska bakgrunden som en manifestation av Konungens sätt att härska.

Det politiska spel som föregick deklarationen om anfallskriget mot Ryssland 1788 och det i många avseenden valhänta sättet att föra kriget ser jag inte heller som manifestationer i sätt att härska, utan som maktpolitik med utnyttjande av Rysslands tillfälliga svaghet på grund av dess samtidiga krig mot Turkiet.

Det är alltså med den obildade dårens finger i häpnadens mun, som jag fördjupat mig i denna akademiska avhandling. Den utgör en form av abstraktion som jag inte är mäktig och har jag därför bara att böja mig inför det faktum att doktoranden fullgjort sitt värv och förvärvat sin hatt.

11.11.2015 DET SOM INTE DÖDAR OSS, David Lagercrantz, 2015.

Började för några veckor sedan med Henrika Tandefelts doktorsavhandling i populariserad form, Konsten att härska, Gustaf III inför sina undersåtar. Sedan drog jag på mig en flunssa som golvade mig för ett tag. Så mycket hade jag i alla fall läst av den digra inledningen, Maktens symboler, ceremonier och scener, att jag hann bli en smula uttråkad av detta mycket förfinat akademiska dehäran….dedäran.

Under tiden hade jag laddat ned min första e-bok, den som är rubrik här. Beklagligtvis hade jag gjort det på min nya iMac, med den påföljd att jag med rinnande näsa och huvet bakåtböjt i ett synnerligen obekvämt läge, nu har konsumerat den rätt häftiga storyn och ganska jämmerliga texten fast besluten att - aldrig mer. Tiden får utvisa vad detta aldrig mer innefattar, men att jag föredrar böcker "av kött och blod" är helt klart.

Lagercrantz har ympat in Lisbeth Salander och en ny tvillingsyster i sin gastkramande berättelse. Systrarna försöker ta livet av varandra, den ena med hjälp av ryska gangstrar som en gång tjänat pappa Zalaschenko, den andra som ensamvarg och moralens väktare i robust form och svart läderjacka. Knepen att göra storyn olidligt spännade är kanske i enklaste laget, men många är de och tradigt blir det. 

Reagerade onödigt sent för direkta språkfel i texten, kunde ha gjort en mängd understreckare i rött, men de är tillräckligt tydliga för att också måttligt språkbegåvade läsare borde märka dem och låta sig störas mitt i storyn. Tummen ner alltså för denna fortsättning på Millennium trilogin.

24.10.2015 BARONER, BÖNDER OCH BOLSJEVIKER I ESTLAND, Carl Mothander 1943

Författaren var en något äventyrligt lagd Stockholmare, journalist till yrket, som först deltog i Finlands inbördeskrig och därefter i Estlands frigörelsekamp. I Estland lärde han känna och äktade Benita Wrangel, ensamstående ägare till Tois herresäte söder om Reval.

I den stora jordreformen efter självständigheten reducerades Tois från tusentals hektar till knappa femtio + femtio till som han som frivillig i kriget kunde göra anspråk på och fick sig tilldelat från gårdens tidigare ägor. Som fallet var för alla andra Baltadelsgods belastades gården av ett överstort corps de logis och likaså överstora uthus och stallbyggnader.

Boken omspänner tiden från 1928 då han flyttade in, till och med den sovjetiska inmarschen i Estland då gården gick slutligt förlorad. Beskrivningen av förhållandena först under vinterhalvåret i salongerna på Domberget i Reval och sedan slitet på gården är livfulla och känns mycket äkta, om också språket är föråldrat. Det är fråga om en nyutgåva utgiven av svenska S:t Mikaelsförsamlingen i Tallinn 2013. Den kom jag över av vår charmerande guide på en av Grankullagillet arrangerad resa till Lettland och Litauen i September.

Författaren utreder grundligt bakgrunden till och den 700-åriga historien för baltadeln i Östersjöprovinserna. Han var av den åsikten att Tyska Orden och de sedermera sekulariserade bofasta ättlingarna till riddarna i huvudsak har varit till gagn för länderna, trots att de upprätthöll livegenskapen och inte släppte fram ursprungsbefolkningen till skolning förrän i medlet av artonhundratalet.

Den stora omvälvningen i samband med självständigheten innebar inte en storskalig exodus för de forna godsherrarna. Kärleken till gårdarna och sjuhundra år av identifiering med landet gjorde att majoriteten av dem accepterade förändringen som nödvändig om också brutal och illa organiserad. Den slutliga dödsstöten för baltadeln som grupp kom i andra världskrigets begynnelseskede då Sovjet tvingade fram ett vänskaps- och biståndsavtal med Estland och sedan helt sonika ockuperade hela landet, utlyste nyval, med uteslutande kommunistiska kandidater, som sedan i det nya parlamentet enhälligt röstade för en anslutning till Sovjetunionen. Valresultatet utföll officiellt som 84 % för dessa kommunistkandidater, men valdeltagandet låg på under 15 % och privat berättade de flesta som röstat att de röstat blankt.

Hela Estland och speciellt Tallinn var vid det laget överlupna av ryska trupper. Författaren konstaterar att dessa uppförde sig mycket väl, men detta fick sin förklaring av att officerarna utan tillstymmelse till utredning använde sina Naganka-pistoler till att skjuta meniga som blev för livliga, eller druckna. Avrättningarna av eget folk på öppen gata blev till slut så besvärande att arkebuseringarna flyttades till andra sidan gränsen för att väcka mindre uppmärksamhet.

I det här skedet utverkade Tyskland fri lejd för kvarvarande balttyskar och Estland, Lettland och Litauen i det närmaste tömdes på dessa. Förutom att de kunnigaste jordbrukarna därmed försvann, så försvann också en stor del av tjänstemännen, domare och andra vitala upprätthållare av statsfunktionerna, samt majoriteten av läkarkåren.

 Förutom denna allmänna översikt innehåller boken en myckenhet material om livet på landet under dessa år och beskrivningar av hur man under reducerade omständigheter ändå kunde hålla modet uppe och ekonomin någotsånär i balans. Den skildrar också estlandssvenskarnas situation under dessa år och kritiserar Sverige för att ha övergivit dessa i deras nöd.

 En sympatisk och läsvärd skildring för den som kan få tag på ett exemplar.

19.10.2015 AUGUSTUS, FROM REVOLUTIONARY TO EMPEROR, Adrian Goldsworthy 2014.

Sedan medio Septembrii har jag ägnat mig åt detta verk och ännu är läsningen inte avslutad. Mycket beror på smygande trötthet, men också en resa i Baltikum, och diverse annat program har gjort sitt. Under tidigare år har jag gjort två eller tre bokanmälningar inom förloppet av en månad, nu alltså tigit som muren, inte helt rätt för ringen kräver att den kontinuerligt matas med text. De aktiva skribenterna är helt enkelt för få för att det skall gå ihop, de medlemmar som nöjer sig med att läsa får finna sig i att det därför kan gå flere dagar utan nya inlägg.

Octavianus var 18 när hans adoptivfar Julius Caesar blev nedhuggen. Han var besatt av tanken på hämnd och lyckades tack vare Caesars efterlämnade, betydande förmögenhet, värva några legioner och med deras hjälp kuppartat få kontrollen av några till. Triumviratet Lepidus, Marcus Antonius och Octavian Julius Caesar kämpade och vann över Brutus, Cassius och de övriga sammansvurna, som dragit sig till Macedonien och Mindre Asien.

Triumvirerna delade upp riket mellan sig och Antonius fick östern, där han snart utvecklade ett horisontellt hovliv med Julius Caesars efterlämnade älskarinna (mor tll Caesarion) drottning Cleopatra. Lepidus regerade över Nordafrika och de Italienska öarna, med säte på Sicilien, som triumvirerna erövrat av Pompeijus son Sextus, som en längre tid svultit ut Roms befolkning genom att strypa sädexporten från Siclien och Carthago. Octavian hade sitt högsäte i Rom, men mest uppehöll han sig i Spanien, Gaul och Illyrien där ständiga erövringskrig pågick.

Följde så ytterligare en serie inbördeskrig när triumvirerna gjorde upp sinsemellan. När Marcus Antonius slutligen fick bita i gräset och Cleopatra tagit livet av sig, kunde Octavian Julius Caesar göra intåg i Rom som ensam kvarvarande maktfaktor i kraft av sextio legioner som han nu lyckats samla under sina fanor. Han var vid det laget trettiåtta år gammal så alla dessa krig hade tagit dryga tjugo år. Till de tjugo måste läggas de oroliga tiderna under Pompeius och Julius Caesar.

Av större slag bör man dra sig till minnes Philippi där Agrippa, som Octavianus general slog ut Brutus, Actium där Octavian Julius Caesar slog ut Marcus Antonius, från vilket slag Antonius och Cleopatra rymde till sjöss medan det pågick. Under sin period i den östra rikshalvan hade Antonius försökt sig på ett fälttåg mot Partherna (Persien), men misslyckats och förlorat ett antal legioners fälttecken, dubbelörnarna. OJC lyckades däremot efter sin seger över Antonius hota Partherna så effektivt att dessa fälttecken återlämnades utan strid. Förlorade dubbelörnar tärde hårt på respektive legioners och hela det romerska samhällets heder så återlämnandet firades med triumf.

Nu blev det så dags för senaten att hylla Octavian Julius Caesar med hedersnamnet Augustus. Samhället förändrades under tiden rätt radikalt, men man höll ändå fast vid traditioner och vid de yttre kännetecknen för res publica. Augustus period från det han återkom vid 38 tills han dog vid 76 upptogs av en balansgång mellan hans verkliga maktposition och hans vilja och strävan att vidmakthålla den gamla konstitutionen. Denna långa period var, bortsett från mindre gränsstrider, en fredlig period som gjorde det möjligt för det romerska samhället att återhämta sig och förnya sig med stora offentliga byggen som gav sina upphovsmän och Romarna en ny glans

Goldsworthys historiska skildring är ytterligt saklig, men rikedomen på material och mängden personer som medverkade i skeendet är något överväldigande. Den torra sakligheten får emellertid alltemellanåt vika för belysande anekdoter som av allt att döma är helt autentiska.

En alltigenom intressant för att inte säga lysande skildring av historieprofessorn, som förut skrivit ett likadant monumentalt verk om Julius Caesar.

För den som är intresserad av en annan vinkling på tiden och mannen vill jag gärna också rekommendera John Williams mästerliga Augustus.

19.09.2015 SYCAMORE ROW, John Grisham, 2013.

Före denna högst mediokra rättegångsroman har Grisham skrivit 26 liknande. Av dem har jag läst en två tre, många. Varför jag alltid förfaller till att köpa Grisham och thrillerförfattare i ropet förstår jag inte riktigt, men skulle jag förstå så inte gjorde jag väl det då.

Denna gång gäller det en testamentstvist, kombattanterna är testators medelålders son och dotter, som blivit utelämnade ur testamentet och testators svarta hushållerska som får allt. Bäddat för en intressant process där en av frågorna naturligtvis är om testator och hushållerskan först bäddat ihop sig. Efter oändliga vedermödor, otillbörligt förfarande från barnens sida och andra vedermödor som upptar blott alltför många ris papper (sidor i boken) vinner hushållerskan.  Hon visas vara barnbarn till offret för testators fars illvilja, en kantänka markägande svarting, som fick sona att han varit „uppity” nog att ärva mark, genom att bli lynchad. Testamentet var alltså ett uttryck för testators önskan om försoning, därmed förståeligt och juridiskt acceptabelt trots att det var handskrivet bara ett dygn före testator hängde sig i samma träd där lynchningen varit.

Sydstatsproblematik m.a.o. i starka doser. Det hela uppjazzat med att testator lämnade efter sig över tjugo miljoner dollar åt sin hushållerska. Goda och onda, men skickliga advokater, en trött gammal domare och en övervägande vit jury bildar sedan kringbyggnaden kring dramat.

Grisham säljer ju uppenbart bra så det måtte finnas ett behov av att förklara och tillrättalägga allt vad som skett i sydstaterna genom åren. En uppgift, som förmodligen är sann, är att antalet lynchningar från slutet av artonhundratalet och fram till tjugotalet uppgår till över tretusen, varav majoriteten svarta och nästan alla andra i „vilda västern” där häst- och kreaturstjuvar utan pardon hängdes över närmaste gren.

Grisham gör ett gediget arbete, men det är fråga om produktion inte litteratur.

13.09.2015 TOMBSTONE, THE UNTOLD STORY OF MAO´S GREAT FAMINE, Yang Jisheng 2008.

Alla har vi i någon form stiftat kontakt med det kinesiska sättet att använda sig av enkla slogans för att ge spridning åt direktiven från högsta ort. Den period boken berättar om beskrivs som „the Great Leap Forward”. Privat jordägande omöjliggjordes och kommunerna infördes. Till kommunerna hörde att kommunala kök inrättades för varje arbetsbrigad, därefter var det förbjudet att tillreda mat i hemmet och förbjudet att ha någon egen täppa att odla för hemmabehov. Andra slagord som:  „rash advance”, „grain before people” och „hand over grain or be beaten” florerade bland kadrer på det lokala planet. 

Som jag redan konstaterat i en längre kommentar (i Ring 1), resulterade denna hårt genomförda politik i trettiosex miljoner dödsfall i svält under en period av tre år 1958 - 1961. Delvis berodde det på att alla jordbruksprodukter, inklusive de animaliska, köptes till staten från kommunerna. Den huvudsakliga orsaken var emellertid kraven på ökad produktion i och med reformen. På den punkten nonchalerade man fullständigt de olika distriktens varierande produktionsförutsättningar. Kraven ställdes uppifrån, men ekade i accelererad form i de bestämmelser som utfärdades av delstatliga och lokala myndigheter, som hade en tendens att överbjuda varandra. Kraven blev därför snabbt orealistiska och resulterade i att man med hjälp av husundersökningar samlade upp även de minsta ansatser till familjereserver. Då lagren överförts till det statliga planet kunde kommunerna inte mera komma åt dem med påföljd att de kommunala köken på många håll snart måste stänga. Nöden blev total och möttes av en fullständig brist på förståelse på högre ort. 

 Sökte ett kort meddelande från Mao till Zhou en Lai, som jag sett, men har inte lyckats hitta det för att referera här, sorry. Det visar i alla fal tydligt att man inte särskilt fäste sig vid att folk svälte ihjäl en masse, men däremot nog var måna om att driva en kampanj mot „right deviation” som tydligen bestod i att lägre kadrer bekymrade sig mer om folkets brist på föda än om målen att samla in de prognostiserade mängderna ris och annan råvara.

 Yang är journalist och har lyckats få tillgång till arkiv på alla plan och intervjuer med kadrer från tiden. Boken saknar helt effektsökeri och är torr och saklig och innehåller rikligt med statistik och fakta i tabell- och diagramform. Bakpärmen jämför Yang med Solschenitzyn och det ligger säkert något i jämförelsen. Boken är alltså än så länge förbjuden i Kina men har sålt väl i Hong Kong.

01.09.2015 ARROWS OF THE NIGHT, AHMAD CHALABI AND THE SELLING OF THE IRAQ WAR, Richard Bonin, 2011.

Chalabi är bara marginellt intressant som aktör i presidenterna Bush Irakiska drama. Han var den då mycket omtalade person, som i början av nittiotalet (efter diverse personliga trassel som invandrare i Jordan) beslöt sig för att försöka driva ut Saddam Hussein från sin diktatorsposition i Iraq. Han odlade nära kontakter med diverse neokonservativa politiker i Washington, Perle, Wolfowitz m.fl.

 Han satte också upp en organisation i Irakiska Kurdistan med namnet Iraqi National Congress INC, som i ett skede förde ett öppet krig mot Saddam, men naturligtvis kvästes. Under ett tiotal år lyckades han för denna nästan avsomnade organisation mjölka USA på 340.000 dollar i månaden. Slutligen förlorade CIA emellertid tålamodet och började aktivt sätta käppar i hjulet för honom.

 Chalabis motdrag var att inleda samarbete med Iran och att spela ut USAs och Irans intressen mot varandra. Det kunde bara sluta med personlig katastrof för honom, som mycket riktigt kom i form av att man på amerikanskt håll kom underfund med att Chalabi gjort iranierna uppmärksamma på att CIA hade penetrerat deras kommnikationskoder. Chalabis drömmar om att bli Irakisk president med USAs stöd gick därmed definitivt upp i rök. När det dessutom visade sig i de första valen efter det Saddam störtats att han och INC inte hade något som helst folkligt stöd så var han helt ute.

 Chalabi var alltså irakier, av shitisk bakgrund, familjen var stora jordägare men måste fly 1958 när revolutionen störtade kungariket som engelsmännen satt upp. Han var matematiskt begåvad, förde sig elegant i europeiska och amerikanska sammanhang, bodde i Londons Mayfair och drev sin anti-Saddam kampanj, del- och tidvis med egna medel. Efter att han blivit utschaltad levde Chalabi i ett några kvarter stort område i utkanten av Baghdad, där han omgav sig med tankhinder, taggtråd och ett personligt garde på flera hundra man. 

Boken är litet väl detaljerad för en bredare publik, skriven av en journalist, som ganska länge följde Chalabis förehavanden. Kan alltså inte rekommenderas för andra än hängivna studenter av Mellanösternproblematiken.

23.08.2015 SELLING HITLER, Robert Harris, 1986

Harris har skrivit trevliga och initierade böcker om Romarriket, POMPEJI, IMPERIUM och LUSTRUM, han har också producerat „jännäre” som ARCHANGELSK. I den här tidiga boken går han igenom hela bakgrundshistorien till tidningen Sterns köp av Hitlers (föregivna) dagböcker för tre miljoner DM. Kommen till sida 173 måste jag ärligt säga att denna spekulation i historiska dokument, som visade sig vara falsarier, inte längre förmår intressera.

 Utan att skämmas nämnvärt avstår jag sålunda från boken och övergår till att läsa något annat.

19.08.2015 TRIPLE, Ken Follet, 1979.

Årtalet 1979 säger rätt mycket. Författaren var ung då och innehållet i boken präglas av snabba knyckar, välplacerade sparkar i armen som håller ”the submachine gun”, hjältars överlevande mot alla odds och den sköna damens oklara inställning till motståndarsidans spioner. Allt ordnar sig till slut och den sköna damen är lojal, älskad och älskar. Vad kan man mer begära?

Jo en smula mer sofistikerad storyline mm. faktiskt i all oändlighet. Boken fastnade i handen under ett Akademen svep i tron att den var ny, men det var alltså fråga om en nyutgåva. Nu hör inte Follet till mina favoriter på något sätt och ändå läser jag hans massiva böcker. Det är väl så att de mer engagerande böckerna kräver sin tribut och måste balanseras med strunt ibland.

15.8.2015 THE PITY OF WAR 1914-1918, Niall Ferguson,1998.

Läser Niall Fergusons bok om Första Världskriget. Han ventilerar orsakerna ur alla tänkbara vinklar. Sedan övergår han till att beskriva kriget, med ingående statistik, jämförelser av taktik, kritik av utmattningsfilosofin osv. En ovanligt tung bok för att vara av Fergusons hand, men har är ju förutom historiker också utbildad nationalekonom och slängd på statistik.

En glimt av "the war of attrition" får man i följande mening: "on the first day of the Somme the British army sustained 60.000 casualties, as is well known; the full significance of this figure becomes clear when it is realized that the German defenders suffered only 8.000" (antalet stupade i Finlands fortsättningskrig torde ha varit kring 94.000).

Här gäller inga mänskliga känslor.

Fortsätter när jag nu tuggat mig igenom hela boken. Ferguson kommer till att Tyskland valde angrepp 1914 på grund av sin relativa svaghet som hotade att förvärras under de kommande åren. England å sin sida var inte bunden av Ententen-avtalet till att skicka trupper till Frankrikes försvar, men Asquith och Grey valde att göra så och lyckades trumfa igenom beslutet mot en majoritet i regeringen. När Ferguson analyserar följderna av detta beslut kommer han till att det förvärrade läget katastrofalt och att England egentligen mycket väl kunnat leva med en tyskdominerad europeisk kontinent som granne då de tyska målsättningarna egentligen i stor motsvarade vad man senare på fredlig väg lyckats åstadkomma med EU under tysk dominans.

Det avgörande argumentet för England var emellertid att till varje pris hindra tyskarna att få fotfäste i hamnarna söder om engelska kanalen från Antwerpen till Brest.

4.08.2015 THE ASSASINATION OF MARGARET THATCHER, Hilary Mantel, 2014.

Elva noveller på tvåhundrafemtio sidor. Originella uppslag och originella avslutningar, flera fall där novellen slutar snopet, några där jag inte överhuvudtaget förstod varthän författaren syftade.

Titelnovellen handlar inte om Thatchers död, utan om konversationen mellan terroristen med bössan i fönstret och hans ofrivilliga värd, som råkar ha ett fönster åt rätt håll vid rätt tidpunkt.

Hilary Mantel har bjudit på mycket underhållande, högklassig, historiskt researchad, läsning. De båda böckerna om Thomas Cromwell som väl de flesta läst eller känner till, men också en volym om en fransk revolutionär ”A Place of Greater Safety”, en bok som jag tyckte mycket om.

 

26.07.2015 WORDS WILL BREAK CEMENT, THE PASSION OF PUSSY RIOT, Masha Gessen, 2014.

Titeln “Words will Break Cement” är ett Solchenitzyn citat. Har trott att Pussy Riot var ett gäng tonårsflickor som ville synas. Delvis stämmer det säkert, men deras protest mot Putin och hans hantlangare Patriarken Kirill visar nog på ett djupare medvetande och en mera vuxen syn på den politiska situationen i Ryssland.

Aktionen var väl förberedd så att ett basmaterial för You Tube filmen de ville publicera hade gjorts på förhand i en annan kyrka, där de undgick att konftonteras med säkerhetsvakter. I Kristus Frälsarens katedral hann de uppträda någon minut för en publik bestående av en städerska och några säkerhetsvakter, före de blev övermannade och utkörda. Fängslade blev de någon vecka senare.

Masha Gessen tar dem på stort allvar och har gjort en diger bok om dem och deras mission. Mycket av materialet är av mindre intresse, men en incident som de var med om i en tidigare gruppsammansättning är så bisarr att jag inte kan låta bli att citera den: ”In June 2010, they painted the giant outline of a penis on half of a drawbridge outside the regional secret police headquarters in St. Petersburg. When the bridge was raised, the penis erected itself right into headquarters windows. The action was called Fuck the FSB”.

Beskrivningarna av dels rättegången mot Pussy Riot och dels de förhållanden flickorna fick utstå i fånglägren är detaljerade och klara. Masha Gessen sparar inte på krutet, men hon har ju själv varit tvungen att överge Moskva och flytta till USA (dubbelt medborgarskap) för sin tidigare bok om Putin ”The Man Without a Face”. Vad som fascinerade var att alla tre flickorna kom med slutpläderingar i rätten på hög intellektuell nivå, de finns med in extenso.

Inte någon särskilt munter läsning.

24.07.2015 THE TUDOR VENDETTA, Christopher Gortner, 2015.

Om Imprudent King om Philip II var en tungläst historiebok så är detta en samtida lättviktare. Elisabeth I har blivit regent, men ännu inte krönts. Hon skickar sin trogna hemliga agent på ett uppdrag till Yorkshire. Storyn blir kontinuerligt mindre trovärdig, mera konvolut och ganska så knackig.

Agenten (okänt för omvärlden en son till Henrik VIIIs syster Mary) finner en tioårig gosse på en vindsvept borg vid Nordsjökusten. Gossen visar sig vara en oäkting som Elisabeth fött när hon var sexton.

Philips kvinnliga agent är involverad för att eliminera gossen och locka agenten att liera sig med Spanien för att fälla Elisabeth och själv bli spansk lydkung i England. Herr författaren Gortner måste få poäng för frodig fantasi, fast jag inte annars kan rekommendera hans verk.

17.07.2015 ATLANTIN VIEMÄÄ, Pive Toivonen, 2015

Ett ungt par, en gammal båt och ett års seglats från Högsåra till Marocko, Kanarieöarna, Madeira, Azorerna, runt Irland, genom Caledonian Canal och Loch Ness, över Nordsjön och tillbaka till Högsåra.

Boken är kvadratformad och varje uppslag bildar ett eget rubricerat kapitel där texten är på ena sidan och en akvarell på den andra. Pive Toivonen är konstnär, men också skeppare på sin båt, medan hennes man är maskinist och allt i allo. Sina personligheter döljer hon bakom benämningarna Mäyrä för honom och Kettu för sig själv och samtliga vinjetter avspeglar dessa benämningar. Texterna är kortfattade, rakt på sak och, i sin enkelhet, håller de en hög stilistisk standard.

Volymen är ett betagande helgjutet konstverk av högsta klass, både till text och illustrationer.

14.07.2015 IMPRUDENT KING, A NEW LIFE OF PHILIP 11, Geoffrey Parker, 2014.

 

Philip II 1527 – 98, kung 1556 – 98, var son till Karl V (Regenter och Statsmän av Derryck Sivén kallar honom Karl I av Habsburg). Filip var gift fyra gånger med:

1) Maria Manuela av Portugal (2 år) hans kusin;

2) Mary Tudor, dotter till Henrik VIII (4 år varav han var i England tre månader) ;

3) Isabella av Frankrike (8 år);

4) Anna av Österrike (10 år) hans systerdotter.

Hans hustrur hade sammanlagt 15 grosesser, 5 missfall, 3 barn döda före 2 års ålder, 2 barn döda mellan 2 och 10 års ålder, 4 barn som överlevde sin barndom, och 2 som överlevde sin far. Don Carlos (inspirationen till operan) hans son med Maria Manuela var illa degenererad och spärrades slutligen in av sin far och dog tidigt. Han var barnbarnsbarn till den tokiga Juana, Ferdinand och Isabellas dotter, både på fädernet och mödernet. De Habsburgska ingiftenas förbannelse.

Han regerade i Spanien med kolonier i Mexico, Peru och Karibien, lydkonungariken i Neapel och Sicilien, Milano, och Nederländerna (södra och norra) samt Filippinerna. Under sitt äktenskap med Mary Tudor var han också nominellt kung av England. Han ärvde Portugal med dess kolonier i Brasilien, Afrika, Goa mm.

Under hans fyrtiotvå-åriga regenttid befann sig hans rike i fredstillstånd på alla fronter totalt sex månader.

Filip växte upp distanserad från sina föräldrar och syskon i ett eget hushåll från sju-års åldern. Han var en inbunden natur och uppfostrad i tukt och herrans förmaning till hårt arbete av sin förmyndare Don Juan de Zúñiga y Avellaneda. Denne administrerade Filips liv så till den grad att han tillochmed reglerade den tid denne kunde tillbringa tillsammans med sin första hustru.

Filip kom att leva större delen av sitt liv ensam och regera sina riken genom skriftliga kommentarer i de ”consueltas” som hans ministrar sammanställde för honom. Han accepterade även direkta brev riktade till honom personligen av viktigare tjänstemän. Han klagade ofta att han drunknade i papper, men historikerna är överens om att han ofta förföll till ”micromanagement” av oväsentligheter och samtidigt inte begrep de ekonomiska realiteter som riket hade att leva med.

Av krigen var det Nederländska upproret det mest långvariga och tärande. Nedeländerna hade ett intimt samarbete med England därifrån de fick huvuddelen av den ull som de sedan distribuerade som kläde över Europa. När Elisabeth av England var hotad av Spanien ställde hon en styrka till de Nederländska upproriska staternas förfogande och band på så sätt upp spanska resurser. Kriget kunde ha avslutats i olika skeden, men Filips envisa fasthållande vid att protestantismen skulle utrotas gjorde det omöjligt. Ett längre citat: ”Philip held in his own words: “Rather than prejudice the Faith or God’s service in the slightest way, I will lose all my dominions and a hundred lives if I had them”. At Breda in 1575, the king broke off talks that had resolved almost all outstanding issues because he would not concede the religious toleration demanded by his rebellious subjects. Two years later he reneged on the Perpetual Edict and resumed the war; and he broke off peace talks with his rebels in 1579 and again in 1589 – all in order to maintain intact the claim His Majesty has made and the reputation he has won at the cost of so much treasure and so many lives never to make the slightest concessions in religious matters”.

Den stora Armadan kan möjligen delvis ses som en reaktion av sårad stolthet. Filip hade under sin korta tid som Engelsk medregent lyckats ta livet av mer än sexhundra protestanter i England under Mary Tudors motreformation. Elisabeth gjorde motreformationen om intet genast efter sitt trontillträde, medan påvens och Filips försök att få henne gift med pålitliga katoliker misslyckades och de parallella försöken att ersätta henne med Mary Stuart också rann ut i sanden.

Elisabeths stöd till de Nederländska rebellerna, hennes kaparverksamhet och hennes nålsting i Cadiz och Karibien genom Sir Francis Drake gjorde situationen ohållbar och tvingade fram invasionsförsöket. Detta blev möjligt då Filip samtidigt uppnådde ett flerårigt vapenstillsestånd med det Ottomanska imperiet under Suleiman den Magnifike, som i sin tur ägnade sig åt Persien.

Invasionsförsöket misslyckades som känt, långt på grund av Filips tendens till detaljbeslut i angelägenheter som borde ha fått skötas av amiralen för armadan i samarbete med den Nederländska chefen som skulle bidra med trupper till invasionen. En påtvingad uppankring utanför Calais i väntan på den nederländska kontingenten, kombinerad med Raleighs brandfartyg och pålandsvind som omöjliggjorde en kryss mot nordväst, beseglade armadans öde.

Nog berättat ur boken. Det är naturligtvis förmätet att tro att man efter en genomläsning av ett stort historiskt verk som detta skall ha tagit åt sig så mycket att man kan redogöra för sammanhangen, men spännande läsning har det varit.

5.7.2015 THE NARROW ROAD TO THE DEEP NORTH, Richard Flanagan, 2013.

Boken har alltså vunnit The Man Booker Prize 2014 och, det säger sig självt, kan därmed inte läggas åt sidan som en krigsskildring bland andra. Fokus utgör de Australiska krigsfångar som efter Singapores fall utgjorde kärnan i den slavarbetskraft som skulle möjliggöra järnvägsbygget genom Siam till Burma på femton månader.

Japanernas plan var att, med hjälp av järnvägen, som inte kunde hotas av Englands och USAs flottor, möjliggöra en invasion av Indien under 1943-44. Den berömda filmen om The River Kwai utspelar sig inom samma projekt och scenario.

Järnvägen byggdes utan hjälp av maskiner, varken grävutrustning, bergsborrar, transportmaskineri, eller annat fanns att tillgå. De handredskap som fanns var primitiva och sköttes inte på ett vederhäftigt sätt. Om klimatet får man veta att det regnar i ett och att läger, uppställningsplaner, djungelstigar och allt utgör en enda lervälling. Att taken i de primitiva lägerhyddorna läcker, att maten inte tillnärmelsevis räcker, att alla tänkbara tropiska sjukdomar grasserar bland de utmärglade vraken till slavarbetare. Att antalet dödsfall per dag bland de cirka sjuhundra i detta ena läger ligger på omkring tolv. Att japanerna tar livet av än fler av disciplinära skäl, av ren pur grymhet och av brist på vilja att hålla sina slavarbetare vid liv och vid vigör för sitt hårda arbete.

Till bokens ovedersägliga förtjänster hör att den belyser vardera partens själsliga landskap och att den också följer upp vad som sker med de inblandade efter Japans sammanbrott och fredsslutet. Allierade krigsdomstolar dömde ett stort antal fångvaktare till hängning för grymheter. Av outgrundliga skäl är det dock mest Koreaner som tjänade de Japanska herrarna som fångvaktare och därmed gjorde sig skyldiga till mycket av det fysiska lidandet, som får sätta livet till i galgen. Japanerna, officerarna och underofficerarna som ledde verksamheten går i stor utsträckning fria och de Amerikanska ockupationsmyndigheterna i Japan dämpar medvetet efterforskningarna efter krigsförbrytare. Parallellen till Nazi-Tysklands vetenskapsmän, administratörer och officerare gör sig här påmind.

De överlevande, hemvändande Australiensarna har svårt att finna sig till rätta i civilsamhället, både självmord och avtrubbning, superi och brustna äktenskap tar sin andel av dessa utmattade själar. Författaren måste ju naturligtvis få materialet att passa in i sina litterära mallar och tankegångar. Somliga gånger sker det med finess, andra blir något störande i sitt maner. Boken är nog övertygande och bra, men om den höjer sig till stor är en fråga jag inte är villig att ta ställning till utan att habearbetat den i mitt undermedvetna någon tid framöver. Räkna inte med att jag återkommer till det.

22.06.2015 MR MERCEDES, Stephen King, 2014

En maskerad man använder en stulen Mercedes för att massakrera ett antal arbetssökande som står i kö. Så börjar denna ganska jämmerliga tvekamp mellan "the perp." och den pensionerade polisen.

Pensionären skulle ju egentligen dela med sig av sina uppgifter till sina fd kolleger, men i stället inlåter han sig på en tvekamp med the perp. via en chattruta. Den yttersta katastrofen undviks med en hårsmån och kombattanterna hamnar i var sitt rum i samma sjukhuskorridor, fd. polisen med stroke och the perp. med skallskador. Däremellan tvinnar författaren storyn på fyrahundra sidor.

Vill säga buu och kan bara säga bää om denna bok i hr Kings långa rad

17.06.2015 THE GREAT LEADER AND THE FIGHTER PILOT, Blaine Harden

Nutidshistoria med journalistiskt grepp. Kända fakta om Kim Il Sung blandade med berättelsen om en okänd avhoppare med MIG, som tidsmässigt ytterligt olämpligt landade i Seoul strax efter vapenstilleståndet då Kim var på tiggarbesök hos Stalin.

Kim IL Sung gjorde sig känd som motståndsman i Manchuriet under den japanska ockupationen. Motståndet var fåfängt och han tillbringade en längre tid på ryska sidan gränsen. Efter kriget återvände han till Korea och lyckades, tack vare sitt rykte från en Manchurisk raid, nästla sig in i den kommunistiska partitoppen. Sedan blev det en fråga om utnötning av konkurrenter och uppblåsning av egot via effektiv propaganda.

Kims diktan och traktan stod till ett anfallskrig mot Sydkorea, som då ännu var svagare och mindre än Nord Korea. Stalin var först emot, men lät sig nötas ned och godkände till slut på villkor att ryskt material, men inga ryska styrkor skulle delta. Mao som just hade kommit till makten accepterade att hjälpa. Anfallet lyckades till en början bra och styrkorna trängde ända ner till Pusan i sydost (där jag också en gång besökt Huyndais enorma varv). USA fick dock FN med sig och samlade ihop en koalition som lyckades driva tillbaka Nord Koreanerna upp mot Yalu floden, gränsen mellan Korea och Kina. Därefter böljade markstriderna fram och tillbaka i åratal, men de stridande parterna var kinesiska trupper å ena sidan och USA på den andra. Vid det laget var Kim Il Sung helt utmanövrerad och nedtystad.

Stalins död och det låsta läget ledde ytterst långsamt till ett vapenstillestånd. Kim kunde komma upp ur sitt råtthål och betrakta sitt fullständigt sönderbombade land. En våldsam kampanj, mot alla som hotade hans position, tog vid. Då det mesta i politiken och anfallskriget gått på sned så var det inte svårt att hitta skyldiga. Huvuden rullade och Kim Il Sung befäste sin position.

Piloten som utgör bokens andra hörnsten kom från en familj som fått lida i Kims utrensningar. Han var bara nitton när han påbörjade sin pilotutbildning tryggt på andra sidan gränsen i Manchuriet. Det aktiva luftförsvaret mot USAs bombarflottiljer bestod av några grupper MIG förda av erfarna ryska piloter (trots Stalins beslut), som opererade från kinesiskt territorium. Småningom började de amerikanska jaktplansflygarna anfalla flyg också på den Manchuriska sidan gränsen, trots uttryckligt förbud och den känsliga situationen vis à vis FN. Några bombanfall mot baserna gjordes inte, men lyftande och landande skol- och jaktplan sköts ned i massor.

Så mycket om bokens innehåll. Stilen är alltså lättsamt och kortfattat journalistisk. Någon höjdare är det inte fråga om, men en god repetition i en angelägen del av efterkrigshistorien. Tredje generationen Kim har fortsatt i farfars fotspår, om hans framfart skrev det att en general, som nyligen ställdes inför exekutionsplutonen, var den första som på nära håll fick se mynningselden från en trettio mm luftvärnskanon rakt framifrån. Han överlevde inte för att föra sin erfarenhet vidare.

5.06.2015 THE REMAINS OF THE DAY, Kazuo Ishiguro, 1988

Boken är centrerad kring begreppet “dignity” som kanske kan översättas som gravitas. För att illustrera har författaren konstruerat en särdeles ”nincompoop” (självuppfylld tönt) till butler som styr och ställer på ett storgods före kriget.

Lorden på godset sysslar på ett amatörmässigt sätt med att ställa till rätta efter Versailles freden, och sedermera som apologet för Hitlerregimen. De rätta kontakterna, som gärna tillbringar ett veckoslut på Darlington Hall har han, men omdömet saknar han och råkar därmed illa ut efter krigsutbrottet.

Butlern är uppfylld av sin position som viktig kugge i ett av landets mest inflytelserika hushåll och filosoferar i sin självupptagenhet om vad som gör en butler till en stor butler. Under tiden rinner livets möjligheter förbi i form av en förbisedd invit från husfrun, som kunde ha lett till ett mindre eleverat, men ack så mycket rikare och intimare liv.

Allt detta levererat i form av tillbakablickar av den nu åtskilligt luttrade åldrande butlern, som på en semestertur bereder sig på att träffa den förra husfrun, och nu trettio år för sent ägnar sig åt lustfyllda drömmar om henne, som naturligtvis går i kras vid mötet.

Boken har charm och bilden av herrgårdslivet motsvarar vad man föreställer sig efter att ha läst mycket kring ämnet, börjande med Woodhouse. U konstaterar i alla fall att filmen baserad på boken är om möjligt bättre än förlagan. Med sina under 250 sidor är boken lättläst och en klar njutning.

1.6.2015 CONFESSIONS, Jaume Cabré, 2003 – 11.

Det är med en avsevärd känsla av lättnad jag lägger ifrån mig denna bok som jag började läsa för en månad sedan (den 2.5.15 antecknat i ringen). Måste tillstå att jag är för grund och prosaisk, kanske också för gammal, för att riktigt orka med ett så mångbottnat och egensinnigt verk.

Storyn centrerar sig kring en Cremona violin. Ägaren har köpt den, egentligen tvingat till sig den för en spottstyver, av en tysk läkare i Rom efter kriget. Kontaktman var en högt uppsatt tjänsteman vid Vatikanen under vars beskydd tysken befann sig. Tysken hade varit lägerläkare vid Auchwitz – Buchenwald, han hade i sin tur skjutit ner en äldre judinna som bar på den i en fångtransport, och tagit hand om violinen. Till slut blir ägaren mördad av tysken.

Adriá Ardèvol son i huset växer upp i ett kylslaget hem, men har som bästa vän en violinspelande yngling, som i hemlighet fått låna violinen just det dygn då fadern skulle ge den tillbaka till tysken. Sonen är därför för evigt märkt av skuld inför faderns brutala död.

Storyn innefattar också en effektiv men kallsinnig mor, som övertar ansvaret för den avlidnes antikhandel och en judisk flicka som är och förblir sonens stora kärlek.

Invävt i detta yttre skeende finns berättelser om ett till undergång dömt litet kloster i Pyrenéerna, inkvisitationens framfart, de judiska lägerfångarnas lidande och mycket, mycket mer. En överväldigande medvetandeström, serverad utan skiljetecken. Adriá kan i samma mening vara jag, han och nämnas med namn, vilket är mycket förvirrande och ganska tröttande.

Sålunda har jag tillbringat mycken tid den senaste månaden försänkt i sömn skönt tillbakalutad i min stol, med fötterna på bordet och boken uppslagen framför mig. Måste dock tillstå att denna hittills för mig okända catalan Cabré har skrivit ett mäktigt epos och att han säkert är värd alla de pris och utmärkelser han fått för den och sina andra böcker.

Kirjoita uusi kommentti: (Napsauta tästä)

123kotisivu.fi
merkkiä jäljellä: 160
OK Lähetetään.
Katso kaikki kommentit

| Vastaa

Uusimmat kommentit

22.12 | 20:59

Imponerande! Jag ser att du här har kommenterat "one night in winter" men tydligen finns denna kommentar inte i Ringen. Tittade under förstoringsglaset.

...
06.11 | 09:07
THOMAS BOKBLOGG 1/17 on saanut 1
03.12 | 12:34
THOMAS BOKBLOGG 2/16 on saanut 1
09.07 | 13:22
THOMAS BOKBLOGG 1/16 on saanut 1
Tykkäät tästä sivusta